Det är sommartider i vackra Sundsvall, och snart ska studenternas rop ljuda. Artisten Cilla Fallander har fått ett nytt uppdrag efter vinterns dramatik. Hon ska agera projektledare för nyöppningen av en galleria i stan, och planerna är storslagna. Men redan första kvällen går saker och ting fruktansvärt fel och under den fyra dagar långa invigningen fortsätter problemen att hopa sig. Cilla får till slut en stark känsla av att det är någon som sätter käppar i hjulen för henne, vilket får katastrofala följder. Men varför?

När musiken tystnar hänger hon livlös över folkhavet…

Samtidigt smider en man i en annan del av landet mörka planer. Han har länge sökt efter kvinnan och barnet som en gång flydde från honom, och nu har han äntligen fått ett tips. Och spåren leder honom till Sundsvall.

Än klappar hjärtat är den andra delen i deckarserien om sångerskan Cilla Fallander, som blandar pirrande spänning med dråpliga inblickar i underhållningsbranschen. Den första delen, Än sjunger hon inga sånger, släpptes i januari.

Susanne Fellbrink är 53 år och har i mer än tjugo år arbetat som frilansande artist och låtskrivare och har gett ut ett flertal album. Hon är gift sedan nästan trettio år tillbaka, har två vuxna söner och driver också en stor kör i Sundsvall som i nuläget består av tvåhundra kvinnor och en man.

Många erfarenheter, möten och personer i musikbranschen har satt djupa spår och Susanne har dem alla samlade inom sig. Men nu vill de ut. Debutdeckaren Än sjunger hon inga sånger utspelar sig i Sundsvall och blandar en spännande kriminalhistoria med musikbranschens våndor. Det är den första delen i en serie om showartisten Cilla Fallander och nu har då den andra delen Än klappar hjärtat kommit som även den utspelar sig i Sundsvall.

Bokfakta:
Isbn: 9789177712718
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: 2020
Sidor: 335 sidor
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Kategori: Deckare

Copyright/fotograf porträtt: Emmelie Hedenström

Vill du köpa boken finns den i vår webbutik här.

Sagt om boken:
Boken börjar väldigt dramatiskt!
HON vet att hon måste fly från sitt monster till man innan hon blir ihjälslagen.
HON smular ner sömnmedel i hans groggar och till slut har han somnat i soffan och hon kan äntligen smyga iväg med sin lille son i famnen.

Cilla Fallander har fått uppdraget att vara projektledare när den nya gallerian ska invigas i augusti med ett fyradagarsevent.
Vännen Bianca har rest till Paris för att jobba som aupair några sommarmånader. Första natten gråter hon sig till sömns men bestämmer sig för att bita ihop, hon ska fixa det här trots sin hemlängtan.

Nu börjar Cillas arbete med att planera invigningen. Hon märker att hon är motarbetad redan från början, ganska snabbt börjar det dyka upp anonyma och hotfulla mejl.

Bianca har anmält sig till en danskurs i Paris, hon älskar att dansa. Vill satsa på att bli koreograf.
När dansen är slut travar hon glad och lycklig hemåt i den fina Pariskvällen. Efter ett tag märker hon att en ung man i skinnjacka går efter henne, lite väl nära det känns lite obehagligt. Sen är det plötsligt två personer till som följer efter henne, en man och kvinna. Hon omringad. Nu blir hon riktigt rädd. Hon lyckas få tag i en taxi. När hon dagen efter berättar för sin aupairmamma får hon veta att hon måste vara försiktig.

Ett flertal osäkra ungdomar som kommit till Paris har blivit kidnappade av ligor och sålda som prostituerade.

Boken är spännande, massor med humor, ytterst kärleksfull. boken växlar mellan Cillas kamp för att fixa evenemanget trots hotfulla mejl och sura butiksägare i gallerian. Biancas tid i Paris, staden hon börja trivas mer och mer i, hon får vänner och börjat älska de tre barnen + en hund hon har ansvar för. Och Monstret, mannen som närmar sig Sundsvall för att hämnas på sin familj som lyckades fly från honom. Och dessutom fick skyddad identitet och boende.

Så skickligt får författaren ihop dessa kapitel, boken blir till en bladvändare. Man vill ju som läsare veta hur ska det här gå.

Cilla Fallander är en underbar karaktär, hon jobbar och sliter både hemma och med uppdraget hon tagit på sig. Jag fnissar när hon stressat trycker i sig ett halvt kexpaket, och när hon tjurskalligt grävt upp de fina blommor hennes svärmor planterat som hon då tyckte var ogräs. Att hon har osympatiska så kallade vänner som utnyttjar henne och beter sig illa. När hon till slut ryter ifrån säger jag högt mitt i läsningen, Äntligen!

Igenkänningsfaktorn är stor i boken för alla Sundsvallsbor. En riktigt underhållande bok att sommarläsa.

När jag kommit till sista raderna förstår jag att det kommer en bok tre så småningom. Den kommer jag självklart att läsa.

/Monica Gullman